Utbildningar Om Mental Tuffhet

Utbildningar Om Mental Tuffhet

WWW.MAZIWAY.SE - Utbildningar & Privat Coachning

Vi Hjälper Dig Till Större Livsfärdigheter Genom Mentala Träningsprogram

Pappa, Hur Viktig Är DU?

Relationer/RelationshipsPosted by Maziyar Khallagi 18 Dec, 2013 07:45

Trots teknikens stora utveckling så krävs det fortfarande en man och kvinna för att skapa ett barn. En viktig fråga som dyker upp är då ifall barnet verkligen behöver båda föräldrarna. Det politiskt korrekta svaret är JA och alla som jag pratar med intygar om att ett barn behöver båda sina föräldrar. Då blir jag nyfiken på att varför många barn bara träffar den ena föräldern? Jag pratar förstås inte om de fall där ena föräldern har skadat barnet utan om lämpliga och kärleksfulla föräldrar som inte får träffa sina barn. I många fall har ena förälderns försvårat umgänget för att det råder en tvist mellan föräldrarna. Varför inser inte föräldrarna att de skadar sina barn genom att försvåra umgänget med den andra föräldern? Många kontaktar mig och berättar att de saknar sina barn ännu mer under juletider. Några är kvinnor men flertalet är män som har valt att lämna destruktiva relationer med sina respektive. Nu får de inte träffa sina barn plötsligt för att barnets mamma försvårar umgänget. En av dessa män skrev till mig: ”Det är som om vi pappor inte längre behövs.” Det här fick mig att fundera om betydelsen av pappor i barnens liv. Det finns många studier som visar hur viktig mamman är i barnets liv men jag kunde knappt hitta vetenskapliga studier som visade värdet av en pappa. Jag lyckades dock hitta ett rapport som kan vara intressant.

Enligt en studie som gjordes i den kanadensiska universitetet McGill University Health Centre leder saknaden av en pappa under barnets kritiska tillväxtperioder, till att vi får en ny generation av vuxna som saknar bland annat sociala färdigheter. Den här studien som gjordes med råttor publicerades i tidskriften Cerebral Cortex från Oxford. Det är den första studien som tar upp kopplingen mellan frånvaron av en pappa med sociala effekter hos barnet och vilken påverkan dessa har på hjärnans fysiska utveckling. Den ledande forskaren Dr Gabriella Gobbi berättar: ”Även om vi använde råttor i vår forskning så är resultaten mycket relevanta för oss människor. Vi använde kalifornisk hjortråtta som, liksom många människor, är monogama och uppfostrar sina barn tillsammans."

Francis Bambico, en före detta elev till Dr Gobbi och studiens författare, berättar vidare: ”Eftersom vi kan kontrollera deras miljöer så blir det enklare att neutralisera de faktorer som skiljer råttorna åt. Våra råttor i labbet blir därför enklare att tolka än människor. Vi människor är trots allt svårare att tolka eftersom vi influeras konstant av vår omgivning.”

Dr Gobbi och hennes kollegor jämförde socialt beteende och hjärnans anatomi av råttor som har uppfostrats av båda sina föräldrarna med de råttor som hade tagits hand om endast av sina mammor. De råttor som hade uppfostrats utan en pappa hade avvikande socialt samspel och var mer aggressiva än de råttor som hade växt upp med båda sina föräldrar. De här resultaten var starkare för kvinnliga avkommor än för de manliga. Det här betyder att ett syskonpar påverkas olika där systern visar mer avvikande beteende än sin bror. Kvinnliga råttor som växte upp utan en pappa var också mer intresserade av läkemedel som innehöll drogen amfetamin.

"Dessa störningar inom råttornas beteende stämmer väl överens med de studier som har gjort på barn som växer upp utan sin pappa." berättar Dr Gobbi som jobbar även som psykiater på universitetet. Hon berättar vidare: ”Det råder nämligen en större risk för avvikande beteenden när barn växer utan en pappa. När vi undersöker närmare så upptäcker vi att just flickor finns i riskzonen för missbruk. Precis som våra kvinnliga råttor som lockades till Amfetamin. Det här visar att våra råttor ger oss en bra modell för att förstå effekterna hos oss människor."

När Dr Gobbi och hennes team undersökte dessa råttors hjärnor kunde de observera att det fanns brister i hjärnorna. Den del av hjärnan som hjälper råttan att förstå sociala och beteenden saknades helt enkelt. Det är intressant eftersom det är första gången som vi kan se att avsaknaden av en pappa påverkar hjärnans utveckling. Det här är något som fler forskare borde titta närmare på och ta fram fler studier inom ämnet. Det är trots allt viktigt för våra barn att växa upp med båda sina föräldrar för att kunna utveckla en god psykisk hälsa.

Den här rapporten får mig att fundera på alla barn som träffar sina föräldrar alldeles för sällan. Många gånger tror dessa barn att det är deras fel att de inte träffar sin pappa (eller mamma) så ofta som de önskar. Jag hoppas att det här inlägget hjälper till så att fler barn ska få möjlighet att få träffa sina föräldrar lite oftare. Vi föräldrar bär stort ansvar för att våra barn ska få träffa båda sina föräldrar och vi måste visa för dem hur mycket de betyder för oss. Som du även kunde läsa så behöver barnen båda sina föräldrar för bästa möjliga psykiska hälsa!





  • Comments(0)//forum.maziway.se/#post194